Beskrivning av
undervisningstillfälle 2:
Den här är lektion två av totalt fyra lektioner där elever i
årskurs 7 skriver en novell. Inför denna lektionsserie har jag planerat de fyra
undervisningstillfällena noggrant genom att först gå igenom på tavlan med
eleverna vilka delar man behöver ha med sig för att veta hur en novell byggs
upp
(se lektion 1) och efter genomgången har eleverna fått börja skriva. Vid lektionstillfälle
tre handlade min genomgång om styckeindelning (www.lektion.se har bra tips!) och
den avslutande lektionen, nummer fyra, gick jag igenom stavning, särskrivning
och stor bokstav. Efter varje avslutad genomgång har eleverna satt igång med
att skriva och jag och min LLU-are har gått runt till eleverna för att ge dem
respons i deras skrivande.
Mina genomgångar har tagit cirka tjugo minuter vilket gett
eleverna sextio minuter till att koncentrera sig på sitt skrivande. Inlämningen
av elevernas noveller sker på min sista VFU-dag vilket innebär att jag inte
kommer att kunna läsa alla elevers noveller. Jag är dock väldigt nyfiken och
skall undersöka om någon av eleverna blivit klar i förtid så att jag kan få
möjlighet att läsa några av noveller.
Men nu alltså till lektion 2:
Vad gäller mål och koppling till Lgr11 så hänvisar jag till
det jag skrivit i undervisningstillfälle 1. (gäller för alla fyra lektioner i
novellskrivning för årskurs 7).
Till undervisningstillfälle två har jag planerat att gå
igenom två texter via datorkanonen. Texterna utgår från samma grund, men är
återgivna på helt olika sätt. Tanken är tydliggöra för eleverna, genom att
jämföra två texter, hur olika texterna är och vilka likheter och skillnader eleverna
kan urskilja. Genomgången är till grund för att eleverna skall få insikt i hur
de själva påverkar sin text genom ordval, karakteristiska drag och hur en kortfattad
text kontra en målande text får helt olika innebörd för läsaren. Texten jag
valt hittade jag i boken Svenskämnet och
svenskundervisningen (Svedner 2011, s. 151):
Novellskrivning År
7 -_Lektion 2
Text 1
Jag åkte från Ljusdal
till Järvsö i regn. Det var mörkt och skogigt. När jag var på väg ut ur en
kurva stod det en älgtjur där, mitt i vägen. Jag blev rädd och försökte svänga.
Det gick nästan. Men så fick jag en sladd och åkte av vägen. Det var nära att
jag kört rakt in i träden, men bilen stannade innan jag kommit så långt. Jag
steg ur bilen och såg att vänstra framskärmen fått en buckla. När jag gick
tillbaka i hjulspåret såg jag att jag nästan kört på en stor tall. Jag var glad
att jag klarade mig så bra.
Text 2
Det var mörkt och
regnigt när jag åkte från Ljusdal till Järvsö. Vägen jag körde på var smal och
krokig och asfalten var blank och regnhal. Men det kändes ändå tryggt att köra
i mörkret: skogen på båda sidor av vägen tittade så beskyddande ned på mig
tyckte jag.
Då hände det! Jag gick
in i en skymd kurva och när jag var på väg ut ur den stod den plötsligt där –
en stor, grann älgtjur. Mitt på vägen stod den, som en klippa.
Jag blev fruktansvärt
rädd, kände rädslan som något isande i hela kroppen. Jag vred ratten så mycket
jag kunde och lyckades faktiskt få bilen att svänga. Men ögonblicket efter det
att jag passerat älgklippan fick jag en häftig sladd och for rakt av vägen, med
en smäll över diket och så rakt mot ridån av tallar och granar.
Jag hann förmodligen
tänka att detta är det sista jag är med om i livet – och så stannade bilen
plötsligt, stoppad av en mjuk kulle. Jag hängde en stund över ratten, sedan
öppnade jag dörren och gick ut.
Framvagnen var
naturligtvis tillknycklad, vänstra däcket punkterat. Men vilken lycka att stå
där levande, inte ens skadad, bara uppskakad. Visst hade jag haft en väldig
tur! När jag följde mina spår bakåt såg jag att bilen missat en stor tall med
bara några centimeter.
Säkert var älgtjuren
lika glad. Men han hade inte stannat kvar för att berätta det för mig.
Mina stödpunkter
under lektionen:
Rigga dator/kanon för att visa Svedners 2 texter på tavlan.
Novellerna har samma grund men är väldigt olika.
Högläsning av bägge texterna.
Diskussion om
texterna:
Låt oss jämföra text 1 med text 2.
Gå igenom texterna, mening för mening.
Diskutera likheter/skillnader.
Text 2:
Varför blir text 2 så
mycket längre? Vad har text 2 som inte text 1 har?
Text 2 är mer levande och detaljrik, när vi läser texten så
kan vi nästan se händelseförloppet framför oss:
Språket: Avancerat/Lätt?
Levande och känslofyllt: (en stor, grann älgtjur, vilken
lycka att stå där levande…)
Detaljer: (bilen missat en stor tall med bara några
centimeter).
Jämförelser/liknelser: (ridå av tallar och granar, mitt på
vägen stod den, som en klippa).
Styckeindelning: (Mer lättläst och överskådligt).
Textbindning: Text 2 är inte så hackig utan mer mjuk, det är
flyt i texten.
Uppbyggnad i texten: Mitt – Början – Slut (med knorr på
slutet!)
Text 1:
Denna text är inte sämre än text 2 men har en annan skrivnivå.
Men det finns tillfällen då denna text skulle vara perfekt. När då? T.ex. vid en olycka där man skall fylla i en
skadeanmälan hos försäkringsbolaget, de vill ha en saklig rapportering.
Skulle man kunna
återge texten som en tidningsartikel?
Javisst! Exempel: En viltolycka inträffade under
gårdagskvällen i närheten av Järvsö. Föraren klarade sig oskadd medan bilen
fick omfattande skador. Älgen fick inga skador utan sprang in i skogen.
När man skriver en text så skall man försöka att anpassa den
till situationen. Man skall fråga sig vem som skall läsa texten, hur den skall
vara uppbyggd.
Informera eleverna om att de skriver en novell som mer är
lik text 2, en skönlitterär text, inte en faktatext.
Frågor?
Eleverna börjar skriva på sin novell.
Utvärdering och reflektion:
Den här lektionen uppfattade jag som en lärorik lektion för
eleverna. Det var bra att ha två texter som vi kunde jämför tillsammans. Jag
försökte vara tydlig med att säga att det är viktigt att eleverna själva tänker
efter till vem och i vilket sammanhang de skriver en text. Jag poängterade att
både text 1och text 2 är fullt ”fungerande” men att de vänder sig till olika
läsare.
När jag har gått runt och gett respons till elevernas
skrivande så har jag flera gånger sett att deras texter ofta kommer till korta
för läsaren eftersom läsaren (jag) har svårt att följa med i elevens
tankegångar. Jag upplever att eleverna ofta utgår från att läsaren tänker
precis på samma sätt som eleven själv och just därför blir det ibland svårt att
följa elevens tankegångar. Lägg till obefintlig styckeindelning, få
skiljetecken och en massa stavfel – då är det svårt att följa elevens
berättelse. Lektion 2 var tänkt att visa eleverna hur viktigt det är att ledsaga
läsaren genom att vara tydligt med sina tankar, beskrivningar och känslor i sin
text.
Under skrivtiden på lektionen såg jag att många av eleverna
bearbetade sin text utifrån vad vi hade gått igenom under genomgången. Det kändes
väldigt skönt att se att eleverna förstått vad jag ville säga dem. Jag upplevde
att eleverna fått med sig kunskaper och framförallt verktyg att ha till hands
för att utveckla sitt skrivande.
Källor:
Svenskämnet och svenskundervisningen (Svedner 2011, s. 151)
Lgr11
Lektion.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar